Första lektionen på islänning

Jag och Mósa på Island 2010

Idag har jag ridit min första ridlektion... på islandshäst. Jag har ju ridit en och annan lektion på halvblod, och ponny också för den delen när jag var liten, men aldrig på islandshäst. Turridning är inte riktigt samma sak, där är det full rulle i skogen och så mycket tölt som möjligt. Om tölten är ren eller inte är det ingen som bryr sig om. Eftersom jag nu är lycklig islandshästägare slog mig insikten att jag inte ens vet hur man rider en islänning. Alltså, bara att att boka ridlektioner.

Problem nummer ett, vem skulle jag ta lektioner hos? Jag letade i mitt minne och kom på att när jag letade islandshäst att köpa, snubblade jag över en tjejs webbsida (Åse Ericsons Islandshästar) som är C-tränare för islandshäst. Eftersom hon bor strax utanför Falköping, så är det inte jättelångt att åka. Så jag bokade en tid.

Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig, jag såg bara fram emot att få rida en privatlektion igen. Minns inte när jag red lektion senast, men länge sedan är det, minst tio år sedan skulle jag tro. Dessutom är det nästan ett år sedan jag satt på en häst senast, det var när jag red Jania för sista gången (så jag ser nu fram emot rejäl träningsvärk!).

Urd, ett elvaårigt, brunt sto, fick bli dagens läromästare. Vilken fantastisk liten häst, och faktiskt kände jag mig inte så stor på henne! Islänningar rids mer med vikthjälper än vad man normalt gör på vanliga ridhästar, vilket var dagens övning. Efter att ha bekantat mig med Urd och ridit i skritt var det dags att börja trava... och grattis, för första gången i mitt liv (sedan jag lärt mig att rida) hade jag problem att få en häst i trav. Det blev någon slags travtölt! Helt plötsligt gick problematiken, med att rida islandshäst, upp för mig. På ett halvblod har man på sin höjd problem med övergången mellan gångarterna, inte att få rätt gångart! Alltså fick jag på nytt lära mig hur man får igång en häst i trav kontra tölt och att kunna växla däremellan! Jag tycker att jag fick rätt bra kläm på det mot slutet! ... och vad roligt! Nu ser jag fram emot att bli proffs på att rida islänning och längtar redan till nästa lektion, som jag inte ens är inbokad ännu! :o)

Grattis Eric!

Jag måste få gratulera Eric Saade för en fantastisk insats i Eurovision Song Contest 2011. Med handen på hjärtat hade jag INTE trott att han skulle komma så bra som han gjorde. Omröstningen var otroligt spännande och i stort sett hela första halvan av omröstningen så låg han på första plats. Dock blev han nerputtad till en tredje plats totalt sett, det bästa resultatet för Sverige i ESC sedan Charlotte Perelli vann hela rasket 1999. Dessutom kom han på första plats i semifinalen! :o) Tja, vad ska man säga han är ju både söt och kan sjunga så han är verkligen värd detta!

På sätt och vis kom ju Sverige också etta eftersom det är svenska låtskrivare till Azerbaijans låt, svenska körtjejer/dansare och svensk koreograf (Rennie Mirro) och faktiskt hade de en av de snyggaste scenframträdandena tycker jag! Synd bara att de inte kunde sjunga...

Twittrat med Richelle Mead

Twitter-konversation med Richelle Mead, författarinna till Vampire Academy. Lite coolt är det allt!

@RichelleMead Richelle Mead

Is Sweden still awake? I need a 3-syllable Swedish surname that's easy on Americans. Large clusters of consonants freak us out a little. :)

h00jff Jeanette Fridolf

@RichelleMead Did you find your surname? Otherwise Pettersson, Olofsson, Axelsson, Hermansson, Mårtensson, Söderberg, Arvidsson, Isaksson

RichelleMead Richelle Mead

@h00jff I've been leaning toward Isaksson. :)

h00jff Jeanette Fridolf

@RichelleMead Isaksson is a nice choice! Can you tweet when we can read the story and where to get it? I love Vampire Academy!

RichelleMead Richelle Mead

@h00jff The VA story probably won't be out until next year. The Swedish surname is for a different project that's a long, long way away. :)

RichelleMead Richelle Mead

Thanks guys! You've given me lots to consider. Also, it's kind of amazing that I can ask a question "To Sweden" and get answers. Technology!

Om du vill följa Richelle Mead på Twitter så har du adressen här!

Statusrapport Styrja

Styrja och hennes mamma Skálm
Foto: Kvarnbacka Islandshästar

Igår fick jag statusrapport angående Styrja. Idag har hon verkats, maskats och släppts på bete på Öland. Jag blir nästan lite avundsjuk, jag vill också gå på bete på Öland i det här vädret! Fast det där med avmaskningen slipper jag nog gärna! :o)

Jag lovar...

... på heder och samvete att aldrig någonsin mer skaffa en korthårig katt. Jag ångrar på inget vis att jag skaffade Zafira, hon är underbar, men... korthåriga katter fäller på ett förfärligt vis. Eller rättare sagt, korthåriga katters päls sätter sig fast överallt... Det värsta är att det går inte att få bort den, det hjälper inte hur mycket man än försöker med klädborstar och annat, det sitter ändå kvar vita hår överallt. Man får dra hårstråna ett och ett ur kläderna, usch!

Sedan kommer baksida nummer två med Zafira, hon har väldigt tunn päls runt och på öronen. Efter första dagen med vårsol var hon inte längre gulligt rosa, utan skrikande cerise på sina öron. OK, nästa projekt, smörja katt med solkräm flera dagar i rad. Katt snäll, men inte glad! Kan katter bli solbrända, alltså bli "bruna" så att man inte behöver smörja mera? Eller ska man smörja hela sommaren?

Nästa katt kommer absolut att bli lånhårig. Om det blir en birma eller ej återstår att se!

Längtar...

Jag har alltid lite beslutsångest när jag ska bestämma mig för saker, men när beslutet väl är fattat ångrar jag mig sällan.

Att ta beslut om att ta bort Jania har inte varit lätt. Hon är 26 år i år, men ändå har hon varit så ofattbart fräsch. Då synen blivit sämre och sämre så har jag börjat överväga att låta henne somna in, men ändå har beslutet inte fattats. Sist hovslagaren kom var hon så stel i bakbenen att det knappt gick att dra av skorna, än mindre slå på nya. Då fattade jag mitt beslut, att hon skulle få den här sommaren och sedan springa på de evigt gröna ängarna.

Dags för nästa beslut, vad ska jag köpa mig för ny häst? Att Assi dog i tarmvred fanns inte riktigt med i min plan. Jag hade tänkt mig att låta hästeriet gå lite på sparlåga. Ha de två fetknopparna, Assi och Emma, spatserande i hagen några år tills barnen är lite större och jag har mera tid. Det där sista med tid drömmer jag ständigt om, mera tid... Nu har jag inte två shettisar längre, bara en, och en gammal häst som snart inte finns mera. Alltså, ny häst!

Länge har jag funderat på att skaffa islandshäst den dagen det var dags för ny ridhäst, så beslutet om ras var inte särskilt svårt. Kön på hästen var inte heller svårt, även om jag gillar valackers temperament bättre så kan de inte få föl och föl är kul! Då återstod att bestämma ålder. Först var jag ganska säker på att jag skulle köpa en "färdig" och inriden häst, kanske en lite äldre läromästare. Sedan började jag fundera på unghäst och så fick det bli. En ettåring att forma själv, som inte kräver jättemycket tid, men ändå lite lagom hantering och träning.

För tre veckor sedan hittade jag Styrja, som nu befinner sig i Skåne, men kommer åka tillbaka till Öland (där hon är född) över sommaren på bete. Nu längtar jag så att jag håller på att dö... Vill ha hem henne NU! När längtan sätter in brukar jag gå in och titta på henne på stuteriets till-salu-sida där hon legat som "såld". När jag var inne i kväll var hon borttagen... så jag får skaffa mig en egen bild på nätet där jag kan gå och tjuvkika och längta lite! :o) I juli åker hela familjen och hälsar på henne på Öland, det ser jag fram emot!

Kärlek och för mycket regn...

Just nu regnar det alldeles för mycket här i Dalum... eller växer gräset av en annan anledning? Förra veckan hann Urban inte klippa klart gräset eftersom det började regna. Idag skulle jag göra ett nytt försök, men först var vi tvungna att ta bort typ ett ton äpplen som låg på gräsmattan. Det blev fyra rågade skottkärror med äpplen ut på gödselstaden. Ni läste rätt, skottkärror, inte hinkar eller annat småttigt! Eftersom tant Jania är på grönbete i Hössna, då hennes beteskompis åkt "hem", så har jag två små plutteshettisar som får ont i magen av för många äpplen. Vad ska man ha alla äpplen till? Hur många äpplen kan en tvåbarnsfamilj äta om dagen? Förresten är de flesta maskätna, så jag är inte så sugen på att äta dem heller...

Äpplena borta, upp på åkgräsklipparen, molnen hotade med att släppa ifrån sig en stor mängd regn så det kändes som det var en aning bråttom. Gräset var så långt och tjockt att gräsklipparen hackade och protesterade högljutt. Var allvarligt rädd att den skulle lägga av. Får nog höra med Urban om den kanske behöver ha sig en liten service. Resultatet blev sådär... bra där det klipptes förra veckan och mindre bra där höskörden kunde tas! Tussigt och ojämnt fast det var bra att hela gräsmattan blev klippt!

Inomhus pågår det just nu mycket kärlek en del hat. Oliver har blivit kär i vår nya katt Zafira. Han går och mjauar och åmar sig för henne. Han har vid två tillfällen tydligt visat sin kärlek. Första tillfället var i början på veckan:

Simson låg i lugn och ro och sov på "sitt" rum, det vill säga Alvins rum. Zafira kommer inspatserande för att se om det fanns något trevligt där inne. Det blir en hel del morrande och båda katterna hamnar i Melkers rum, där Simson flyger på Zafira och tussarna ryker. "Kan man avbryta ett kattslagsmål", tänker jag och funderar på vilken katt jag ska försöka ta tag i och hur många revor på armar och andra kroppsdelar jag kommer att få. Då kommer Oliver springande som ett jehu och kastar sig in i slagsmålet. "Å nej", tänker jag, "tre katter i slagsmål, vad gör jag nu?". Men Oliver ger sig inte på Zafira som jag först befarat. Han hoppar på sin kompis och "brorsa" Simson och ger honom ett rejält bett i sidan. Jag står och stirrar och tror knappt mina ögon. Kattslagsmålet avbröts abrupt av Olivers handlande, alla tre katterna går åt vart sitt håll. Vilken gentleman som försvarar sin "flickvän"!

Idag visade Oliver ytterligare prov på sin kärlek. Stolt kommer han in med en levande mus i munnen och ger denna till Zafira för avlivning och uppätning... Det tog en bra stund innan hon fått död på musen, usch stackars mus! Att äta upp den var tydligen inte något alternativ, hon använde den istället som en leksaksmus och slängde upp den i luften. I en av lekpauserna förpassade jag den nya leksaken till komposten... Kanske inte världens mest värdiga begravning, men ändå!